Vart sätter man gränsen på hur lojal man ska vara? Det är nog mycket från människa till människa..?! För mig är lojalitet och tillit extremt viktigt! Men vart sätter man gränsen på hur lojal man kan vara? När det handlar om de mina så finns det inga gränser, när det kommer till människor som jag älskar och som jag värdera högt då finns det inga gränser alls på hur lojal jag är.

Jag vill egentligen inte förklara mig, jag ber inte om ursäkt och jag ber inte om sympati..

Men..

När man bryter ett löfte, det spelar ingen roll till vem det är så är det ändå ett förtroende som bryts, som upplöses och som försvinner. Den bilden som man har byggt upp av denna person raseras och ersätts med nya. Man sviker ett förtroende någon har gett en, på bara några sekunder finns inte den tilliten kvar som någon så varsamt gett en. Någonting river inuti för något du gett har någon kastat.. Man bryter inte bara förtroendet för denne, man bryter även ett förtroende mot sig själv.  


Är det okej att trampa ner andra och svika deras tillit för att man är loja mot någon annan? Jag anser inte att det är okej, men det är ett val man gör. Ett val man sedan får stå för, men att svika någons förtroende river inte bara i den som gett sin tillit den river även i den som tog den..


Tillit är inte något man tar det är något man blir given. Jag tänker så mycket, inte ens en fjärde del av mina tankar blir till text och inte ens en del av det blir publicerat här. Lite är skrivet på lösa blad i mina lådor och lite mer blir till dokument i min dator. Jag hade nog inte tänkt att jag skulle skriva ”ut” detta här. Men jag gör det ändå..

Berörda människor förstår detta ni oberörda blir ovetandes, men ni alla får ta det som ni vill..