Har märkt att jag berör folk här.. Både människor jag känner och människor jag aldrig möt.

Tyck inte synd om mig. Det är ingen som har tvingat mig in i någon situation i mitt liv. Allt har jag gjort med egna steg och egna val. Sen att jag är lite väl naiv ibland och går på för fort är en annan sak. Men det är ingen som kan få mig att göra saker jag inte vill göra. Det är ingen som kan utnyttja mig utan min vilja. Skulle aldrig någonsin tillåta någon att göra det, om jag inte ville bli "utnyttjad".


Jag ser inget som ett misstag eller som något felsteg. Jag ser allt som en lärdom. Av varje erövring och förlust lär jag mig något nytt. Jag lär mig mer om mig själv och människor runt omkring mig. Och det får mig att växa på alla plan. Jag har mer förståelse och mer tålamod. Jag har lättare att läsa av människor och deras beteende, än vad jag kanske skulle ha haft om jag inte mött vissa personer i mitt liv. Och de ser jag som lärdom och erfarenhet.


Jag säger inte att jag mår bra och att jag är normal, normal är nog det sista man kan säga om mig. Men jag ser mig själv som ett original. Jag är absolut inte bättre än andra men definitivt inte sämre heller. Men jag är jag och det kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig. Det finns som sagt ingen som kan få mig att göra saker mot min vilja, jag kanske låter folk tro det, men så är inte fallet!

Jag vill inte ha ett perfekt liv. Jag vill möta motgångar och få kämpa för det jag vill ha. Får jag inte kämpa så tröttnar jag snart..

Tack i alla fall till alla som läser det jag skriver. Som berömmer mig och kritiserar mig. Som skriver små uppskattande kommentarer. Och som ger mig glädje när vardagen är trist och grå.