Jobbat i dag, första dagen efter op., men det har gått bra. Har haft lite ont nu på kvällen.. Men det funkar.

Efter jobbet kom Lana och hämtade mig och vi gick till ett av våra favorit ställen Zanzibar. Jag älskar den restaurangen och då inte för det ”trevliga” personalens skull utan för den sjukt goda majskycklingen med kantarellsås och pommes Anna. Äter alltid den när vi går dit och äter, unnade mig ett glas rosé också. Jag och Lana har inte setts på 6 veckor. Helt galet, först var jag borta 4 veckor och hon 3 (vi var borta 1 vecka samtidigt) Underbart att träffa henne, min fina vän. Vi satt kvar ganska länge och tog en kaffe. Sen promenerade vi ner till Nybrokajen och tog en glass och satt vid vattnet och pratade ännu mer, som jag har saknat dig!

Vilket strul jag haft med den här bloggen dom senaste dagarna. Jag har ju blogg hos blogg.se och domän hos one.com Vill inte ha den bloggadressen jag är registrerad för så jag har haft den kopplad till min domän. Men den senaste tiden har jag tänkt att det skulle va roligare (varför det nu skulle vara det..?) att ha blogg i hemsidan + riktiga fotoalbum och sånt. Så jag kopplade bort blogg.se.

Men sen ångrade jag mig när jag upptäckte att one.com inte har följt med i utveckligen. Dom är inte mobilvänliga bland annat. (Dom hävdar att dom är det, men i galleri står det klart och tydligt att dom inte är det och gör man in på blogg sidan så måste man trycka på mobilanpassad annars ser man inga bilder?!) Hur som så ville jag koppla tillbaka och det var ett jävla strul, det funkade inte alls. Så då kontaktade jag support på one.com och bad om hjälp, men dom hävdade att det inte gick alls. Konstigt sa jag: jag har ju haft så i 3 år nu.. Sen fick jag framsidan på bloggen att funka igen (inläggsidan) Så jag maila blogg.se, men inget svar. Det stod något om fellänkning, försökte fixa men så försvann allt.. maila blogg.se 3 gånger till och fick svar! Fellänkat! No shit Sherlock. Bad om hjälp, men tydligen inte. Fick lägga om allt själv igen och nu funkar det någorlunda. Foton + bilder från mitten av juni och bak finns inte kvar… :( Maila blogg.se men jag skulle vänta ett par dagar.. Hmm

Jag hatar att vänta ett par dagar, jag vill ha allt fixat och löst på en gång!

Man tror att man vet vart man har varandra, man tror att man kan räkna med någon. Att bli sviken, en brännande känsla som förpestar dom annars så älskade bitarna av hjärtat. Hur kan man hata någon man älskar.. Hat är ett alldeles för starkt ord, men ibland känns det så. När du blir sviken känns det så. Man gör allt för att skydda sina egna känslor, känslan att bli bortsedd, bort vald, kanske till och med bort glömd.

Det finns människor som sviker dig om och om igen, och har någon svikit dig så pass många gånger att det inte längre får plats på båda dina händers fingrar så är det kanske på tiden att släppa taget. Vissa människor kommer in i ditt liv för att stanna och andra inte. Vissa relationer är flyktiga och ska också hållas så. Relation som relation, man ger och man tar, man tar och man ger. Om man bara ger och ger eller bara tar och tar så frodas inte relationen, den blir förpestad av dom icke vattnande rötterna...

Jag antar att ni alla är nyfikna på hur operationen gick?!
Det har gått bra. Jag hade en tid i måndags halv tio. Jag blev välbemmöt och omhändertagen. Fick ligga och vänta på operations tid till tio i elva. Och medans jag väntade fick jag ligga i en säng med en tidning och alla som skulle vara med under operationen kom och presenterade sig och berättade hur allt skulle gå till. Jag hade fått bilden av att dom skulle ta bort en rejäl bit, typ som när man skär en fläskfilé i bitar (ursäkta gemförelsen) men i självaverket var det bara ett par milimeter, så redan där steg mitt mod. Strax innan halv tolv vaknade jag till och behövde gå på toa (och kissa) dom tyckte jag såg pigg ut så jag fick kliva upp redan då och fika. Man måste fika och kissa innan man går hem. Åt en limpmacka med ost, drack en kopp kaffe och ett glas med körsbärssaft. Tio över tolv var jag ombytt och på väg hem. Doktorn sa att allt hade gått bra och att han skulle titta lite på mina tester och sen skulle han ringa. Om jag behöver göra fler tester i framtiden så får jag komma till hans mottagning, behöver alltså inte gå tillbaka till Barbara.

Har legat hemma i sängen och framför tv sen i måndags när jag kom hem. Det känns konstigt nog mycket bättre än förra gången då jag bara skulle ta prover. Ska det vara så? Ska det kännas bättre att operera sig än att ta prover? Det borde ju inte göra det, så man kan undra vad den där Barbara höll på med.. Har lite ont när jag sitter rakt upp och ner, eller inte ont, men det är inte bekvämt, känner likadant när jag går eller lyfter benen för högt, som när man kliver i och ur ett badkar. Lite då och då gör såret sig påmint med att sticka/huga till lite. Har inte fått någon riktig blödning ännu, men sår hinnan skulle släppa efter 4 dagar så det kanske kommer. .

Dagen med stort D är här. Men det känns ganska okej. Det som känns konstigast är att jag mår bra just nu, men jag vet att jag inte kommer må lika bra i eftermiddag. Eller att jag sa till min chef i slutet av förra veckan att jag kommer att vara hemma ett par dagar. Som att planera att man ska bli sjuk. Det känns konstigt. I vanliga fall så blir man ju bara sjuk, nu har jag ju hunnit ”planera” in det. Men det är ju inte säkert att jag kommer må dåligt i eftermiddag, jag kanske kommer må som vanligt, det återstår att ses. Upp daterar här när ork finns!

Ha en fin dag!

Cellförändringar. Jag tar ordet på min tunga. Det känns inte alls lika skrämmande nu i dag som det gjorde för 1 månad sen..

Jag fick en kallelse i våras som alla andra kvinnor/tjejer över 23 får var tredje år. Det var fjärde gången jag gjorde testet, blev erbjuden att göra ett redan när jag var 21 då jag var på mödravårdcentralen för att hämta ut p-piller samma dag dom gjorde testerna. Det har alltid gått jätte bra och bara tagit några minuter. Efter ca 4 veckor fick jag svar och dom ville att jag skulle komma in igen för dom ville komplettera proverna och se om det var nödvändigt med ytligare behandling.

Måndag den 23 maj fick jag tid på Aurora kliniken i Sollentuna där en viss sönder stressad Barbara jobba. Hon mötte mig med orden ” Jag har jätte mycket att göra i dag så om vi samarbetar så går allt mycket fortare och vi blir klara fortare” Att ta av sig och blotta sig naken framför en främmande människa är redan tillräkligt nervöst som det är. Jag fick sätta mig i stolen och hon tjatade om att jag skulle slappna av, vilket jag försökte göra. Jag la armen över ögonen för att försöka tänka på annat men det var tydligen inte populärt hos henne. Hon tittade med mikroskop och konstaterade att jag hade förändringar på 3 olika ställen på livmodern. Sen började hon ”knipsa” eller skrapa eller vad dom gör. Första kändes bara lite obehagligt, kändes annorlunda, men var ändå ok. Andra ryckte jag till på och det kändes lite mer. Hon fortsatte tjata om att jag skulle slappna av och att vi skulle samarbeta. Men herregud, jag låg ju bara där utan att säga ett ord! Och är det konstigt att jag känner sig obekväm?! På tredje testet (skrapet) brast det för mig. Jag började gråta och ganska ordentligt. Var ganska säker på att jag hade cancer och att detta skulle gå åt helvete, plus att hon var riktigt duktig på att stressa och pressa mig. Vi avslutade där och hon avslutade allt med ”Jag hoppas vi fick tillräkligt nu efter som jag inte kunde ta så mycket jag behövde, annars får vi göra om detta och då får du nog sövas”. Min syster väntade på mig i väntrummet och hon tog mig underarmen och sen gick vi.

Jag grät konstant i 2 dagar, hade ont, blödde en massa och googlade om cellförändringar på nätet.. Pratade massor om cellförändringar och kom fram till att cellförändringar inte behöver bli cancer att det är en skillnad. Jag förstår nu lite mer om vad det handlar om.

Fredagen innan min semester ringde Barbara mig och berättade att en operation kommer bli aktuellt efter som jag har grova cellförändringar. Men att det inte var någon fara, det skulle opereras bort och det skulle inte vara några problem för mig att skaffa barn i framtiden! VEM bryr sig om barn?? Jag skulle inte tveka på att välja att jag själv skulle bli frisk än att få barn! Jag skulle inte tveka 1 sekund! Det skulle aldrig bli ett svårt val, den viktigaste är ju jag! Jag tycker att människor som jobbar med sånt här, inte borde få vara som Barbara. Jag tycker att dom borde vara lite mer ödmjuka, professionella och empatiska, lite mer förstående! Jag skulle aldrig mer sätta min fot hos henne..

Hur som så ska jag i alla fall opereras nu på måndag och sen får vi se vad det blir och hur det går...

Någon som har gjort en konisering ??

När vi var i Italien så åkte vi till Livorno en dag och där hittade jag Bershka. Visste inte ens att det fanns där, så det var en trevlig överraskning. Hittade dock bara denna ”skinnjacka” men det var sommar rea och den kostade 19 euro. Så det blev ett riktigt bra kap!

Så var man hemma igen.. Har ju vart hemma sen i torsdags natt, men varken orkat eller haft tid att uppdatera här. . Natasja och Hanna kom till mig i fredags kväll och så gick vi plus Ellinor och åt på Olearys.. Natasja stannade tills i går kväll och vi åt en jätte god spaghetti i köttfärssås som vi gjort + äppelpaj och blåbärspaj.. Mysigt att träffa mina tjejer igen.

Kom nyss hem från centrum där jag vart och fikat med Hanna och Gabriel. Där hittade jag mina vita mjukisbyxor jag letat efter så länge. Tog ett par i xs men dom är ändå lite stora, konstiga storlekar.. Men vita är dom :)