Det finns inget sista ögonblick. Ögonblicken avlöser varandra.


Ett fint ögonblick var när jag kom på min passion för att fota, att skapa med kameran. Även om jag än så länge bara ligger på en amatör nivå så är det en sån fruktansvärd glädje jag lägger ner i att få fota och forma. Att få fota något med passion och kärlek. Foton är vackra ögonblick!

PS. Detta är dag 1 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

Mina ambitioner i livet är att lära mig så mycket som möjligt av mig själv och av andra. Att få ut så mycket av livet och att till slut få finna lyckan. Att hitta balansen i livet och att komma på vad det är jag brinner för, vad jag vill bli och skapa.

PS. Detta är dag 29 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

Min favorit plats måste jag nog ge till den lilla byn i Italien där ja har mina rötter. En lycka och glädje sprider sig i mig när jag tänker på den. Det är Sverige om är min bostadsort, men jag kan ändå inte sluta känna mig mer hemma där än här. Och hade jag inte haft min familj och dom vännerna jag har här så hade jag inte tvekat en sekund på att flytta hem, för hem det är så det känns för mig.

PS. Detta är dag 27 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

Min värsta rädsla är att förlora någon som jag verkligen älskar. Att någon som jag känner total tillit och trygghet hos ska ryckas bort från mig. Den 17 Juni 2005 gick min älskade mamma bort. Hon hade kämpat med cancer i nästan två och ett halv år då, men den 17 juni 2005 orkade inte hennes kropp kämpa mera och hon försvann bort från oss.
Alla drömmar och framtidsplaner vi hade för framtiden försvann från oss. Jag och mina syskon förlorade våran mamma och min pappa förlorade sin hustru.

Rädslan för att tappa hoppet och rädslan man känner i sin kropp i ögonblicket man inser att det är förlorat, går inte att beskriva med ord. Rädslan man känner när man vet att man aldrig mer kommer att ses eller utbytta ord är värre än vad man kan föreställa sig..


PS. Detta är dag 26 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

”Jag önskar att jag var så där vacker som på film när jag gråter, men det blir mest bara en massa snor och röda ögon..”

Jag gråter sällan. Jag har aldrig varit en sån som gråter, inte ens när jag var liten och gjorde mig riktigt illa. Jag ser inte tårar som ett svaghets tecken men jag gråter heller inte framför vem som helst. Ibland kan jag gråta för att jag känner mig pressad, jag kan gråta för att jag tänker på min mamma, jag kan gråta för att jag känner mig sviken.

I band kan det vara jätte skönt att få gråta, man släpper så mycket spänningar, men jag gillar inte att gråta.. Jag får ett sådant fruktansvärt tryck i huvudet..  

PS. Detta är dag 24 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

Vänner.Familj.Resor.Skratt.Mat.Sol.Foton.Kärlek.Filosofi.

Är en stor bidragande faktor till att jag mår bättre. Men under årens gång har jag kommit fram till att du själv är den största bidragande faktorn till att du själv mår bättre. I grund och botten handlar allt om rätt mental inställning och tankens kraft. Lite som i be och du ska få. Sänd ut positiv energi och positiv energi är det du får tillbaka. Jag gör det bästa jag kan att vända det negativa mot det positiva, jag försöker att inte sätta mig i situationer jag inte vill sitta i och jag har slutat umgås med människor som inte vill mig väl. Ibland hamnar man ändå i situationen som man inte vill hamna i, men då försöker jag se det som prövningar.

Sök inte efter lyckan, den bor redan i ditt hjärta. Allt handlar om att våga öppna upp sig för sig själv.




PS. Detta är dag 23 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

Jag är av naturen en sån som blir upprörd för ganska mycket. För det mesta blir jag upprörd när människor blir fel behandlade, det kan vara både människor jag känner och människor jag inte känner. Det kan handla om näst in till vad som helst, mobbning står också högt upp på min upprörs lista. Ibland blir jag lite upprörd och ibland blir jag galet upprörd. Det händer titt som tätt. Ibland kan jag kontrollera det och ibland kan jag inte kontrollera det. Det är svårt att sätta fingret på varför jag blir så upprörd av vissa saker, vissa dagar kan jag inte ens läsa dagstidningar utan att bli upprörd..


PS. Detta är dag 22 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

I januari 2007 var jag i Brasilien tio dagar med min då varande pojkvän. Vi träffade mannen närmast mig på bilden Jay. Han tog med oss till en favela i Rio. Den låg precis bakom en shoppinggata. Vi promenerade upp i favelan. Uppförlånga smala trappor, förbi små lägenheter som var små som hål i väggen. Vi passerade förbi tungt beväpnade ”vakter” som såg till att ingen obehörig tog sig in. I allt det här stannade vi till i en bar 100 tals meter upp och köpte en läsk. Små barn sprang runt ensamma och lekte, det var djur och skräp överallt. En känsla av obehag låg över mig samtidigt som jag kände ett lugn och trygghet.  Vi gick hem till paret på bilden och dom visade oss tavlor mannen hade målat, vi köpte två. Vi klättrade upp på deras tak och såg ut över stan! Ett ögonblick jag aldrig skulle vilja leva utan ett ögonblick jag är så otroligt tacksam för!


PS. Detta är dag 21 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 se/dagar". Läs mer här.

Månaden började bra och jag hade massor av energi. Kände mig oberoende och körde på med mitt. Tränade dom två första veckorna med Lana. Men sen gick det ner för, ju mer det blev på jobbet desto tröttare har jag blivit. Inte konstigt egentligen men det har blivit en sån kontrast på hur jag mådde dagarna innan. Dom sista dagarna har mitt huvud varit fullt, jag har så mycket att tänka på just nu. Det känns tung, riktigt tung och egentligen vill jag bara gråta.. Men jag tror jag har glömt bort hur man gör, men kommer jag på det så tror jag inte jag kan sluta..


PS. Detta är dag 20 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.